SportKarlsson

2015-10-22
20:00:00

Några klassiska kommentatorsuttryck från 70-talet

Några av bloggläsarna kanske inte var med på 70-talet när det bara fanns två TV-kanaler och Radiosporten att tillgå. En sak som var bra med det begränsade utbudet var ju att man inte behövde gräma sig över att man "inte har råd" med både Viasat och C More. Dessutom slapp man alla kanalkrockar. Och ibland hände det att man stängde av ljudet på TV:n och lyssnade på radioreferatet till TV-bilderna. Those were the days.
Några klassiska sportögonblick från den tiden förknippas med några lika klassiska uttryck av de svenska kommentatorer som jobbade på TV då. Nedan följer några favoriter och om ni inte var med då så får ni googla upp lite bilder och eventuella Youtubeklipp. För oss som var med behövs inga bilder, de sitter fast på näthinnan för evigt.
Och Dan Glans ligger sexa
OS-final i Montreal 1976 på 3000 m hinder och favoriten Anders Gärderud vinner guld på världsrekordtiden 8.08.02 efter stor dramatik. Det var ett sjukt spännande upplopp mellan polacken Malinowski, Gärderud och östtysken Baumgartner. När östtysken attackerar på sista hindret vrålar Sven "Plex" Pettersson något i stil med: "östtysken faller och Gärderud stormar mot mål...tar guld...nytt världsrekord...". Mitt i detta dramatiska ögonblick säger den något mer lågmälde Bo Hansson: "och Dan Glans ligger sexa". Dan Glans var en mycket duktig löpare med ett personbästa på runt 8.15 och vi lär aldrig få uppleva två svenskar i en hinderfinal igen. Han kom i och för sig sedan sjua i mål men utrycket är nästan lika klassiskt som Gärderuds guld.
Ta rak backhand för det kan du
Björn Borg avgör Wimbledonfinalen 1977 mot Jimmy Connors och tar sin andra titel av fem. Han gör det med en rak backhand, precis som Bengt Grive önskar i sin klassiska kommenterar.
Och vad är klockan
Ralf Edström gör 1-0 med ett fantastiskt volleyskott bakom Sepp Maier i VM 1974. Motståndarna Västtyskland vinner dock matchen och sedan hela hemma-VM. I finalen slår man Hollands fantastiska lag med Johan Cruyff i spetsen. När Ralf firar målet med att försiktigt sträcka upp ena armen i luften, jublar Bengt Grive och avslutar med att förvirrat säga: "och vad är klockan?". Ralfs försiktiga målgest förklaras av att han var dålig i magen och inte ville riskera något.
Vilken underbar bild
Bernt Johansson defilerar hem linjeloppet på cykel i OS 1976 i Montreal, efter att ha kört solo på slutet. När han på upploppet sträcker armarna mot skyn för att fira segern, eskorterad av en massa motorcykelpoliser, utbrister Arne Hegerfors: "vilken underbar bild". Jag kommer ihåg att jag såg detta lopp på min farmors gamla svartvita TV. Nostalgi på hög nivå.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: