15:03:00
Från barn till elit
I måndagens Sportnytt hade man ett inslag om en forskningsrapport från Linnéuniversitet med titeln "Vägarna till landslaget". Den handlar om hur vägen från barn- och ungdomsidrottare till elitidrottare har sett ut för nära 330 utvalda intervjuobjekt verksamma inom 39 olika sporter. Fyra forskare har jobbat med detta under två år och hela rapporten på 99 sidor kan hämtas här. Ganska mastigt men ambitionen är i alla fall att skumma igenom den.
I inledningen listas följande resultat:
- Landslagsutövarna kommer från ”idrottsfamiljer”. Föräldrarna har i stor omfattning egna idrottsliga erfarenheter och kunskaper och har ofta själva varit tävlingsaktiva i samma idrott som blivit landslagsutövarnas huvudidrott.
- Föräldrarna har också i många fall varit ledare och tränare. Familjerna har haft ekonomiska möjligheter att på olika sätt stödja sina barns idrottande.
- Föräldrarna har i stor omfattning akademisk utbildning.
- Landslagsutövarna har prövat flera idrotter under sin ”idrottsliga resa”.
- Den första idrottskontakten sker i cirka 7 års ålder, men oftast inte i den blivande huvudidrotten.
- Under uppväxten sysslar de flesta med minst två andra idrotter förutom huvudidrotten.
- Vid 15 års ålder specialiserar de sig och väljer att bara syssla med sin huvudidrott.
- Ungefär ett år senare börjar de elitsatsa på sin idrott.
- En övervägande del har genomgått idrottsprofilerad gymnasieutbildning.
- Sammantaget visar resultaten att vägarna till landslagsnivå är varierande och individuella och att den svenska idrottsmodellen i stor utsträckning tycks karaktäriseras av sen specialisering och elitsatsning.
Om man kollar på ovanstående så är det ju långt ifrån alla barn som kan säga "check" på många punkter, vilket naturligtvis kraftigt begränsar underlaget för att få fram elitidrottare. Efter att ha läst inledningen av rapporten tror jag att man också diskuterar vad man kan göra åt detta faktum, vilket skall bli intressant att ta del av. En spontan tanke som dyker upp är ett större samarbete mellan skola och idrottsföreningar. Det skulle kunna handla om att man får prova olika idrotter under eftermiddagarna istället för att bara gå på fritids eller att man får läsa läxor ihop med ledare från den lokala fotbollsföreningen innan träningen startar. Listan med liknande förslag kan säkert göras lång och det hela kräver naturligtvis statliga/kommunala resurser, men jag är helt övertygad om att det skulle vara väl investerade pengar.
I onsdagens radioprogram "Efter tre" intervjuades längdhoppparen Michel Tornéus och han utryckte önskemål i samma riktning, d.v.s. fler barn måste få chansen att prova på att idrotta.